Den här människan är helt väck.

Hur kan man tro så fel om en person ?
Hur kan sånna människor existera ?
Hur kan man ringa och hota någon till livet bara för att någon har hackat sig in på dens hotmail ?
Hur kan människan ringa och hota mig när det är dens partner som håller på ?
Hur kan dens partner skriva ett mejl till mig och hota mig med att om jag loggar in på dennes igen så stämmer den mig till polisen och kommer att förstöra mitt liv ?
Hur kan allting vara mitt fel när jag sitter helt ensam hemma vid min dator och är ute på lunarstorm lixom? O_o
Hur kan jag hacka mig på någon annans mail ?
Hur kan dessa männsikor tro att jag är nått jävla IT snille som sitter och hackar mig in på någon annans E-mail ?
Då skulle jag väl för fan hackat mig in på banken eller nånting ? Inte på någon jävla mejl.

Jag älskar dig.

I cant stand how much I need you

Det är ganska kul hur ens liv kan förändras på några få ynkliga minuter, hur en person bara kan försvinna från en när den en gång stått så nära att man visste hur ens andesätt fungerade, då har man kommit varandra nära, kanske för nära..
Jag ville inte att du skulle få komma såhär nära, det var de jag visste att du en dag skulle försvinna för du är ingen av dom som stannar eller nån av dom som man har kvar, tyvärr.
Jag önskar att jag kunde ha gett dig mer, att jag kunde ha fått vara tillräcklig..
Är det inte typiskt att när man väl väljer att riva ner sina murar och låta någon få komma in sakta men säkert, så blir man besviken?
Jag kanske har mig att skylla, allt jag vet är att jag försökte
och är villig att forsätta försöka.
Frågan är om jag ska lägga mig så svag, för tro det eller ej men du gjorde fel.
Hela förståndet skriker nej, men hjärtat vill inget hellre och som vanligt vinner känslorna över förståndet...

eller?

I'll be there for you.
But you're so far away.

Please come back, I cant love a memory.

RSS 2.0