Jag sitter här och snackar med Robin på skype. Det är typ det vi gör, men egentligen säger vi inte så mycket. Typ "hej" emellanåt.
Jag funderade först på om jag skulle gå och lägga mig men kom på att jag inte alls kände för det. Mest kände jag bara för att prata med 78 000 människor. Vore lite överdrivet kanske?

Det är så synd att det ska bli såhär. Att man ska behöva känna saknad och ensamhet. Visst, man kan planera sitt liv efter skiten, men vem vill det? Ingen vill känna saknad. Tror jag inte iaf.
jag säger som Jeanette "Facebook" tar all tid. Man hörs bara där nu för tiden. Man uppdaterar status efter vad man gjort under dagen osv. Man hörs aldrig längre. Eller så bestämmer man att ses men det blir ändå inte så. Det är en ganska vanlig händelse nu för tiden.
Jag vill tillbaka till skolan, till vännerna, till bussen, till hörnet. Jag vill ha dåliga dagar, bra dagar och fruktansvärt roliga stunder med mina vänner igen. Mina överdrivet bra vänner i hörnet <3
Sen vill jag ha tillbaka 1337 med. Vad hände där? Jo det var såhär: Två stycken tog studenten, en skaffa flickvän och den 4e gjorde ingenting. Men jag vill ha tillbaka!!
Jag vill träffas varje helg och spela spel som vi alltid gjorde. Jag vill träffas varje helg och mobba varandra, störa sig på varandra, skälla på varandra och älska varandra igen. Det var bra! Jag vill ha det så. Jag vill ha er på helgerna och er i hörnet på dagarna. Jag vill!

Men man kan ju inte få allt, eller hur? Det är synd tycker jag, Men det är ju såklart så mycket man vill ha.
Jag vill ha allt som jag hade blandat med det som jag har nu. Kvällar på stan, dagar i skolan, helger med massa siffror och sängen med älskling. Sånt liv vill jag leva. Men det vore ju helt omöjligt förstås...

Och just det .. Var tog den vänskapen vägen?


Robin Michaela Simon Jeanette Woody Hanna Frida