Trumman

När allt är bra, när allt är på topp
Varför är det alltid då det tar stopp?
Det finns en tid då inget är bra,
den tiden då alla kan dra.
Men varför är du fortfarande här?
När du ändå inte håller mig kär?
Jag märker när det bara går ner,
när mitt hjärta inte orkar mer.
Ska jag då kvävas och aldrig förlåta?
Eller ska jag dig kväva och aldrig mer gråta?
Det finns en tid då alla är dumma,
men ska jag då fortsätta trumma?
Den trumman jag håller är mitt hjärta och själ,
men vem håller igentligen mig kär?



Martina Pettersson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0